2019 > 02

Så var det dags att skriva ner lite tankar och reflektioner om den knappa månad som gått sen sist jag skrev. Som ni kanske vet vid det här laget så är ju mitt stora mål för våren Rotterdam Maraton den 7:e april! Jag har succesivt trappat upp löpmängden och är nu uppe på omkring 70 km/vecka. Ett långpass per vecka har det blivit, som under månaden byggts upp emot först 30 km och sen, steg för steg, mot 35 kilometer som längsta pass. Jag har haft med sportdryck och gels på de långa långpassen, inte minst för att träna magen på det som komma skall. Tycker också det är viktigt att ge kroppen såväl som skallen alla förutsättningar att vara med i matchen och energiintag är en pusselbit i det under långa lopp. 

Jag stötte på lite patrull förra veckan efter  mycket löpning i en sko jag trott fungerat bra, men där hälkappan legat emot hälsenan på ett sätt som den uppenbarligen inte uppskattade. Har ju peppar, peppar, varit fri från känningar/skador under maraträningen och blev genast försiktig. Backade bort från löpning i några dagar för att istället lämna plats för alternativträning som cykel (trainer) inomhus samt styrketräning. La in prehab för vader i form av extra tåhävningar och  foamrollade järnet...  Smärtan försvann och med den min ängslan. Är glad över att jag var vuxen och klok nog att tänka att "hellre tre dagar än tre veckor" gällande när det är smart att backa tillbaka och tänka till, istället för att bara kötta på. Och viktigast av allt: jag funderade över varför jag kan ha fått ont och landade i att det mest troliga var skovalet. Så, nu är jakten på den perfekta maratonskon åter i full färd och det finns kandidater, men inget definitivt beslut är ännu fattat ;-)  

Men med en helt frisk kropp har jag nu kunnat träna på som planerat. Värt att nämna är vårens första intervallpass utomhus som jag sprang i onsdags, med sällskap av Jesper! Det var alltså ett pass med de maraintervaller på 3 x 5 kilometer som hittills sprungits på löpband, men där jag nu kunde få känna på tänkt marafart på asfalt. Döm av min glädje (blandat med lite lättnad) när det kändes riktigt bra! Att helt kunna översätta tempo och löpkänsla från löpband en hel vinter till ute på väg, är ju inte helt enkelt så det var ett skönt besked, som sagt. Gårdagens långpass på drygt 30 kilometer flöt också på i en fart som var den raskaste hittills på ett 30+ km långpass och det med en låg puls och lätt känsla. Är ju knappt en vågar skriva det, men kanske är det lite form på g...! 

Februari har ju också bjudit på en hel del av den vintermisär som utomhusidrott i Sverige bara kan ge,  där vissa löprundor kunnat framkalla känslor av hopplöshet. Att då ha ett såpass kittlande mål som en debut på maraton har varit ett ruggigt skarpt vapen, vill jag lova. 

Kommande sex veckor kommer jag inte att öka den totala veckomängden något mer, utan fokus blir istället på att slipa på detaljer. Fartkänsla, löpteknik och bibehålla styrke- och rörlighetspassen blir nycklar, tror jag. Och om inte alltför lång tid börjar det bli dags att släppa upp mer på träningen och på riktigt börja ladda för äventyret i hamnstaden! 

På återhörande, vänner! 

Sigrid 
Läs hela inlägget »

Hej där! Nu är det dags för ännu ett nedslag i hur träningen rullar på mot Rotterdam Maraton i april. Med ungefär två månader kvar så har ju träningen gått in i en ny fas och jag tycker det känns roligt att få dela med mig av tankar och funderingar kring denna. 

Så vad har hänt sen vi hördes sist? Jag hade då trappat upp veckovolymen och det har fortsatt på ett ”sakta men säkert” sätt. Veckans långpass har successivt blivit längre och jag är nu uppe i tre timmar. Vitsen med att tänka tre timmar hellre än antal kilometrar är att jag i takt med att jag litar på att kroppen håller, kan se att jag faktiskt kommer längre inom de timmarna. Från 30,5 till 31,5 kilometer exempelvis. Resonerar också som så att det viktiga är att vänja kroppen vid att vara ute i ungefär det tidsspannet, baserat på min måltid på maran. Med det sagt kommer långpassen att bli längre framöver, innan taket är nått. Som jag nämnt tidigare så baserar jag tempot på långpassen på dels upplevd ansträngning, dels på pulsen. Lägg till vinterlöpföre i ekvationen också… 

Sen sist så har jag också introducerat de specifika maraintervallpassen! Jag har sprungit, och kommer fortsätta springa, ett sådant pass i veckan. Började med 3 x 3 kilometer i maratonfart och gick via 2 x 5 kilometer till att nu vara uppe i 3 x 5 kilometer. De här passen bjuder på lite skräckblandad förtjusning, men de har än så längre kanske framförallt gett mig viktig input i hur den tänka marafarten känns. Förhoppningen är ju också att de här passen ska göra en ekonomisk och effektiv i just den farten. Har haft två minuter ståvila vid de här intervallerna och kan tillägga att de här kutats på löpband på grund av vargavinterns snöiga och isiga underlag. 

Har haft en återhämtningsvecka sen sist vi hördes, vilket jag kommer fortsätta att ha var fjärde vecka även framöver. Under denna skruvas veckovolymen ner ordentligt och jag fokuserar på rehab, längdskidor och bara lätt distans. Eftersom jag heltidsjobbar och löpcoachar två nya tjejer (superkul!), är återhämtningsveckan något jag tror på och som också ger ett gott sug efter att få ta tag i den tuffare träningen när den är över. 

Jag nämnde längdskidor däruppe. Förutom att det är roligt och fin komplettering till löpningen, ska jag och mamma åka Halvvasan i februari. Innan dess ska vi dessutom ta oss an Skinnarloppet 21,1 kilometer, så lite mål finns allt med denna träning också…! 

Som alla som förberett sig för en mara vet, krävs det mycket pusslande för att få in alla tänkta kilometrar i den perioden jag är i nu, särskilt med det vinter-deluxe-väder som råder. Som jag nämnde ska mängden upp lite till och detta samtidigt som kvalitetspassen inte ska bli lidande. Men det handlar om några veckor till innan förberedelserna för Rotterdam (och våren???) är här på riktigt. Motivationen är i alla fall där den ska vara och det är nog det viktigaste! 

Tack för visat intresse och sköt om er, 

Sigrid 

Läs hela inlägget »