2018 > 05

I helgen som var gick 5-kilometersloppet Asics High Five av stapeln på fredagen före Stockholm Maraton. Hela veckan präglades av larmrapporter från höger och vänster om hur hett det skulle bli hela helgen. Mina tankar var hos Jesper och de som skulle springa maran - som ju trots allt är en riktig prövning. Men även det betydligt kortare loppet jag skulle ta mig an visste man ju skulle bli en pärs i hettan (cirkus 30 grader vid starten klockan 18...). Så hur gick tankarna inför start? Jag resonerade ungefär som inför Lissabon då vädret också var extremt fast "åt andra hållet". Det vill säga: inte göra ett problem/en nackdel av vädret innan det faktiskt var det...! Boostade med positiva tankar i stil med "Jag har gjort bra lopp i värme förr" och var väldigt noga med självklarheter som att dricka och få i sig nog med med salt inför loppet. 

Vid uppvärmningen höll jag mig på "skuggsidan" av Stadion. Benen kändes pigga och då bestämde jag mig för att hålla fast vid planen som var fullt ös men med en smartare öppning än vid mitt förra 5-kilometerslopp i Rättvik för några veckor sedan. Målet var att kunna avsluta starkt. Sagt och gjort, jag höll igen något första kilometern och sen var banan så knixig  mellan kilometer 1 och 3 att det mest handlade om att ge det jag hade. Värmen påverkade nog kilometertiderna nåååågot, men jag hade krafter att göra precis en sån go' avslutning som jag velat. I mål som 2:a dam på 19.59 - en sekund som kändes sjukt viktig, haha! Vågar dessutom påstå att det här var en prestation jag är mer stolt över än "persloppet" i Rättvik - den här kvällen var vädret & banan klart större utmaningar. Var himla glad i mål där jag fick kramas med Jesper som även han sprungit in på en andraplats cirkus fem minuter innan mig. 

Efteråt har vatten, skugga och pastapartyt på Stadion sällan känts mer rätt! En sista sak innan ni kan nörda ner er i siffrorna från klockan: Vilken jätte-jättefin support och stämning som gänget i Asics Frontrunner bjöd på under loppet. När hjärnan och kroppen kokade hittade jag ändå krafter att göra mitt allra yttersta när man översköljdes av hejarop. Tack! 
 

Läs hela inlägget »

I helgen som var gick Rättviksloppet av stapeln och vi var en fin trio som skulle springa (JeppSig och min mamma). Det var urminnes tider sen jag sprang ett 5-kilometerslopp, närmare bestämt ett par år sen. Mycket vatten har runnit under broarna sen dess, utvecklingen på andra distanser pekade på att det gamla personliga rekordet borde ligga pyrt till. Jag har känt mig ruggigt taggad långt i förväg och likaså på morgonen. En natts riktigt god sömn bidrog också till att förväntningarna var höga på väg till Enåbadet där tävlingsplatsen låg!

Värmde upp och kroppen kändes okej, varken mer eller mindre. Förutom att jogga länge blev det ett antal stegringslopp för att bereda kroppen på vad jag visste skulle bli rejält tufft. 5 kilometer är ju kort (= farten är hög) men samtidigt en relativt långvarig plågaHursom, öppnade första kilometern något fortare än plan. Hade två tjejer strax före mig men redan strax efter passeringen där släppte en tjej av på farten och jag hade således bara en framför. Hon hade fått ganska stor lucka och jag sprang det jag hade, utan att kunna öka för att kunna gå i kapp henne. Kilometer två och tre flöt på. Var rejält trött sista kilometrarna och kände att benen började checka ut, sprang mycket på vilja nu. Klockan slog över på 5 kilometer ungefär 150 meter från mål och jag hade ingen spurt utan fick fokusera på att bara nå mållinjen, efter vilken jag föll ihop i en trött liten hög ;-) 

19.45 klockade jag alltså "femman" på, och det är ett gott personbästa vilket var målet! Kul att bli 2:a i damklassen också, förstås. Att se Jesper springa sitt lopp så modigt (vrålsnabb första halva) var så inspirerande och coolt! Förutom att bli 2:a han med, lyckades grabben dessutom sätta milpers. Min mamma ville under timmen och hade marginalerna på sin sida - så kul! 

Ja ni hör ju, det var inga ledsna miner i bilen till Äppelbo direkt...! 

Kram på er i sommarvärmen som kommit tidigt i år, och nedan får ni loppet genom min Garmin. 
 

Läs hela inlägget »

Förra helgen var det dags att ge sig i kast med Ältasjön Runt ute i Nacka. Jag skulle springa långa banan (13,3 km, två varv a´cirka 7 km) och hade en plan om att försöka ligga i någonstans mellan min mil- och halvmarafart.

Inledningsvis kändes benen pigga och tanken flög genom huvudet att "det kan nog bli riktigt bra det här". Rätt snart lämnade vi asfalten och vek av upp i skogen. Någonstans här dog idén om en riktigt bra tid för mellan 3 och 6 kilometer (på båda varven) var det kuperat och ganska opackat grus som dämpade farten rätt ordentligt. Kunde ändå trycka på hyggligt på asfaltspartierna under de två varven men löpningen kändes rättså ryckig. Är ju å andra sidan bra för en att få öva på banor som inte är helt harmoniska och inbjuder till jämn fart utan lära sig springa mer på upplevd ansträngning/känsla. Hursom,  i mål på drygt 57 minuter och bästa dam är ändå inte fy skam...! 

Glädjen i att få åka på tävlingar med Jesper förresten, bättre finns inte. Han kom tvåa i hård konkurrens i 7 km-klassen. 

Nedan, all info från Garmin. Hörs snart igen!
 

Läs hela inlägget »