Maratonträningen i februari

Så var det dags att skriva ner lite tankar och reflektioner om den knappa månad som gått sen sist jag skrev. Som ni kanske vet vid det här laget så är ju mitt stora mål för våren Rotterdam Maraton den 7:e april! Jag har succesivt trappat upp löpmängden och är nu uppe på omkring 70 km/vecka. Ett långpass per vecka har det blivit, som under månaden byggts upp emot först 30 km och sen, steg för steg, mot 35 kilometer som längsta pass. Jag har haft med sportdryck och gels på de långa långpassen, inte minst för att träna magen på det som komma skall. Tycker också det är viktigt att ge kroppen såväl som skallen alla förutsättningar att vara med i matchen och energiintag är en pusselbit i det under långa lopp. 

Jag stötte på lite patrull förra veckan efter  mycket löpning i en sko jag trott fungerat bra, men där hälkappan legat emot hälsenan på ett sätt som den uppenbarligen inte uppskattade. Har ju peppar, peppar, varit fri från känningar/skador under maraträningen och blev genast försiktig. Backade bort från löpning i några dagar för att istället lämna plats för alternativträning som cykel (trainer) inomhus samt styrketräning. La in prehab för vader i form av extra tåhävningar och  foamrollade järnet...  Smärtan försvann och med den min ängslan. Är glad över att jag var vuxen och klok nog att tänka att "hellre tre dagar än tre veckor" gällande när det är smart att backa tillbaka och tänka till, istället för att bara kötta på. Och viktigast av allt: jag funderade över varför jag kan ha fått ont och landade i att det mest troliga var skovalet. Så, nu är jakten på den perfekta maratonskon åter i full färd och det finns kandidater, men inget definitivt beslut är ännu fattat ;-)  

Men med en helt frisk kropp har jag nu kunnat träna på som planerat. Värt att nämna är vårens första intervallpass utomhus som jag sprang i onsdags, med sällskap av Jesper! Det var alltså ett pass med de maraintervaller på 3 x 5 kilometer som hittills sprungits på löpband, men där jag nu kunde få känna på tänkt marafart på asfalt. Döm av min glädje (blandat med lite lättnad) när det kändes riktigt bra! Att helt kunna översätta tempo och löpkänsla från löpband en hel vinter till ute på väg, är ju inte helt enkelt så det var ett skönt besked, som sagt. Gårdagens långpass på drygt 30 kilometer flöt också på i en fart som var den raskaste hittills på ett 30+ km långpass och det med en låg puls och lätt känsla. Är ju knappt en vågar skriva det, men kanske är det lite form på g...! 

Februari har ju också bjudit på en hel del av den vintermisär som utomhusidrott i Sverige bara kan ge,  där vissa löprundor kunnat framkalla känslor av hopplöshet. Att då ha ett såpass kittlande mål som en debut på maraton har varit ett ruggigt skarpt vapen, vill jag lova. 

Kommande sex veckor kommer jag inte att öka den totala veckomängden något mer, utan fokus blir istället på att slipa på detaljer. Fartkänsla, löpteknik och bibehålla styrke- och rörlighetspassen blir nycklar, tror jag. Och om inte alltför lång tid börjar det bli dags att släppa upp mer på träningen och på riktigt börja ladda för äventyret i hamnstaden! 

På återhörande, vänner! 

Sigrid 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-