Lidingö 15 - när mödan blir värd

Lidingöloppet stod för dörren i helgen, när jag och min bättre hälft skulle ta oss an 15-kilometersbanan i den anrika terrängen! Sen Stockholm Halvmaraton har jag försökt få in dels återhämtning, men även några kvalitetspass i hopp om att konservera formen de två veckor som varit emellan. Det var en krispig, vacker höstmorgon när vi i lördags anlände till ön efter att ha kört från Uppsala (där vi i helgen bodde hos mina föräldrar). Målet för mig var tydligt: jag ville springa snabbare än förra året och därmed klå mitt LL15-pers. Hur mycket det skulle utraderas med, skulle dagsformen få avgöra... 

Startskottet gick och känslan var inte briljant, men helt enligt plan klockades första fem kilometrarna (första tredjedelen) på 21.57. Det var en taktik som ju bygger på att de betydligt mer kuperade delarna av banan kommer sedan, så en viss "buffert" ville jag ha. Jag fick slita rätt mycket resten av loppet, och kanske framförallt från Grönsta gärde och in i mål - där jag förra året kände mig urstark. Skälet till det? Inte konstigare än att jag spänt bågen hårdare i år, var helt enkelt mindre fräsch och med sämre krafter. Så det var på möra ben men med ett stort leende som jag sprang in på upploppet till nya personliga Lidingö 15-rekordet 1.06.12! Det var en förbättring från förra året med 3,5 minut. 

I mål fick jag dam-silvermedaljen runt halsen och kramas med min bättre hälft, som kutat på ruggigt snabba 51.29 och blivit 8:a i seniorklassen! Han är otrolig. Vi åt burgare och flängde sedan glatt runt mellan utvalda delar av banan för att heja på bekanta ansikten i några timmar innan vi rullade mot Uppsala. 

Några tankar såhär efter helgens bravader då. Först och främst: det GÅR att göra både ett snabbt Stockholm Halvmaraton och ett Lidingö15 (tidigare år har jag ofta prioriterat det ena eller det andra). Jag tänker också att det nog är klokt att ibland se sin träning och utveckling lite "utifrån": 3,5 minuters förbättring på 15 kilometer terräng är verkligen värt att glädjas åt! Även om det kanske inte kommer som någon skräll detta år, när man haft riktigt flow och gått framåt på samtliga distanser. 

Sist men inte minst: några dagars återhämtning väntar och sen blir det härligt att åter få kliva in i en träningsperiod där allt fokus ligger på att springa fint i Valencia Halvmaraton i slutet av oktober...! Det blir finalen, säsongsavslutningen, som också kommer innebära en härlig semester med Jesper och delar av min familj. 

Sköt om er tills vi hörs igen! Har förresten problem att få till skärmdumpsbilder, men via länken nedan finner ni loppet genom min Garmin:

https://connect.garmin.com/modern/activity/3050880752
 

Kommentera gärna: