Karlstad Stadslopp - livets snabbaste mil

Inför Karlstad Stadslopp i lördags hade jag förhoppningar om att det skulle kunna gå fort. De intervallpass jag gjort på sistone har genomförts med pigg känsla och i farter som indikerade att mitt personliga rekord borde ligga pyrt till. Jag har också tränat för, och sprungit, ett par 5-kilometerslopp som bidragit till att den tänkta milfarten känns mer uthärdlig. Men: skulle jag få ut det jag upplevt mig ha i kroppen när det räknades? Mycket talade för det. Förutom formen så var vädret bra; från att ha åkt igenom regnskurar på vägen så sken det upp lagom till Jesper och jag rullade in in på evenamangsområdet vid Sundstabadet ("Sola i Karlstad"... som det senare skulle uppdagas inte alls har med väder att göra, men det är en annan historia!). Dessutom var banan platt och humöret gott när vi mötte upp resten av gänget i Skoglöf Bil, som vi dagen till ära skulle representera...! 

Benen kändes lika pigga när vi joggade igång som de somsagt gjort på senaste tiden, så i startfållan fanns bara en tanke: "Låt det dra igång nu!". Så gick starten och jag öppnade helt enligt plan. Andningen var kontrollerad och kilometrarna betades av. Ungefär halvvägs började det bli tuffare men med undantag för kilometern mellan 6 och 7 så höll jag ihop tiderna, om än med högre ansträngning. Bansträckningen som tog oss genom gatorna där det var packat med folk som hejade, bidrog till motivationen! Hade en stark avslutning (se skärmdump nedan) och klockades för 41.38 när jag skar mållinjen. Så jäkla nöjd och lycklig! Och trött, haha. Att få dela glädjen med de andra - där Skoglöf Bil lag 1 kom 2:a (!) gjorde det extra roligt. 

Det nya personbästat, som dessutom är första Sub 42, kändes särskilt härligt nu när jag lite grann ska "stänga" fokuset på flackt och snabbt. Det ska bytas mot mer skog och kuperat. I sommar väntar nämligen Salomon 27k på Fjällmaratonveckan i Åre! 

På återhörande!
 

Kommentera gärna: