Asics High Five - ett lyckligt bastulopp

I helgen som var gick 5-kilometersloppet Asics High Five av stapeln på fredagen före Stockholm Maraton. Hela veckan präglades av larmrapporter från höger och vänster om hur hett det skulle bli hela helgen. Mina tankar var hos Jesper och de som skulle springa maran - som ju trots allt är en riktig prövning. Men även det betydligt kortare loppet jag skulle ta mig an visste man ju skulle bli en pärs i hettan (cirkus 30 grader vid starten klockan 18...). Så hur gick tankarna inför start? Jag resonerade ungefär som inför Lissabon då vädret också var extremt fast "åt andra hållet". Det vill säga: inte göra ett problem/en nackdel av vädret innan det faktiskt var det...! Boostade med positiva tankar i stil med "Jag har gjort bra lopp i värme förr" och var väldigt noga med självklarheter som att dricka och få i sig nog med med salt inför loppet. 

Vid uppvärmningen höll jag mig på "skuggsidan" av Stadion. Benen kändes pigga och då bestämde jag mig för att hålla fast vid planen som var fullt ös men med en smartare öppning än vid mitt förra 5-kilometerslopp i Rättvik för några veckor sedan. Målet var att kunna avsluta starkt. Sagt och gjort, jag höll igen något första kilometern och sen var banan så knixig  mellan kilometer 1 och 3 att det mest handlade om att ge det jag hade. Värmen påverkade nog kilometertiderna nåååågot, men jag hade krafter att göra precis en sån go' avslutning som jag velat. I mål som 2:a dam på 19.59 - en sekund som kändes sjukt viktig, haha! Vågar dessutom påstå att det här var en prestation jag är mer stolt över än "persloppet" i Rättvik - den här kvällen var vädret & banan klart större utmaningar. Var himla glad i mål där jag fick kramas med Jesper som även han sprungit in på en andraplats cirkus fem minuter innan mig. 

Efteråt har vatten, skugga och pastapartyt på Stadion sällan känts mer rätt! En sista sak innan ni kan nörda ner er i siffrorna från klockan: Vilken jätte-jättefin support och stämning som gänget i Asics Frontrunner bjöd på under loppet. När hjärnan och kroppen kokade hittade jag ändå krafter att göra mitt allra yttersta när man översköljdes av hejarop. Tack! 
 

Kommentera gärna: