Rättviksloppet 2018

I helgen som var gick Rättviksloppet av stapeln och vi var en fin trio som skulle springa (JeppSig och min mamma). Det var urminnes tider sen jag sprang ett 5-kilometerslopp, närmare bestämt ett par år sen. Mycket vatten har runnit under broarna sen dess, utvecklingen på andra distanser pekade på att det gamla personliga rekordet borde ligga pyrt till. Jag har känt mig ruggigt taggad långt i förväg och likaså på morgonen. En natts riktigt god sömn bidrog också till att förväntningarna var höga på väg till Enåbadet där tävlingsplatsen låg!

Värmde upp och kroppen kändes okej, varken mer eller mindre. Förutom att jogga länge blev det ett antal stegringslopp för att bereda kroppen på vad jag visste skulle bli rejält tufft. 5 kilometer är ju kort (= farten är hög) men samtidigt en relativt långvarig plågaHursom, öppnade första kilometern något fortare än plan. Hade två tjejer strax före mig men redan strax efter passeringen där släppte en tjej av på farten och jag hade således bara en framför. Hon hade fått ganska stor lucka och jag sprang det jag hade, utan att kunna öka för att kunna gå i kapp henne. Kilometer två och tre flöt på. Var rejält trött sista kilometrarna och kände att benen började checka ut, sprang mycket på vilja nu. Klockan slog över på 5 kilometer ungefär 150 meter från mål och jag hade ingen spurt utan fick fokusera på att bara nå mållinjen, efter vilken jag föll ihop i en trött liten hög ;-) 

19.45 klockade jag alltså "femman" på, och det är ett gott personbästa vilket var målet! Kul att bli 2:a i damklassen också, förstås. Att se Jesper springa sitt lopp så modigt (vrålsnabb första halva) var så inspirerande och coolt! Förutom att bli 2:a han med, lyckades grabben dessutom sätta milpers. Min mamma ville under timmen och hade marginalerna på sin sida - så kul! 

Ja ni hör ju, det var inga ledsna miner i bilen till Äppelbo direkt...! 

Kram på er i sommarvärmen som kommit tidigt i år, och nedan får ni loppet genom min Garmin. 
 

Kommentera gärna: